Uppvidinge härad - Värends ödemark. Dåliga odlingsmöjligheter, träsk och tät skog.
Några större orter fanns det inte här år 1339 och man kan ju förstå varför. Dåliga skördar och magra beten för djuren, nej det var inget som lockade folket från västra Värend. Men ett fåtal fanns det här. Jägare och enstöringar, konstigt folk man sällan såg till.
En av dem var Toke Hermansson och han var en av dem
som till och med kungen av Sverige lämnade ifred.
Hans Majestät Magnus Eriksson, kung över Sverige, Norge och Skåneland. Han hade inte tid med tjuvjägare i dessa tider. Dansken hotade gränserna och Valdemar Atterdag,
den danska kungen, hade ett horn i sidan till kung Magnus.

Ja det var kungen det, men vem var Toke Hemansson då?
Han var ingen enstöring och definitivt ingen tok. Han var jägare och ansåg sig inte alls vara någon tjuv för det. Han bodde i sin lilla bod en bit från en liten sjö djupt in i de småländska skogarna och när han hade kött och skinn att sälja gav han sig av till de västra delarna av Värend. Där hittade man större orter och där fanns folk som gärna köpte hans varor.
Toke trivdes bra med sitt liv och önskade inga förändringar, men mot hans vilja skulle hans goda tid ändå gå
mot sitt slut.

Så kom det sig en tidig morgon i september år 1339 att Toke som han brukade tog sin pilbåge och gav sig iväg för att jaga hjort. De brukade hålla till vid sjön så dags och när han kom fram såg han att han gissat rätt.
Han smög försiktigt fram och spände bågen. Precis när han skulle skjuta blev hjorten skrämd och Toke, ja han blev paff. Han släppte ändå pilen och den for rakt ner i dyn, en bra bit från hjorten som nu var långt borta.
Han gav sig buttert ner för att se om han kunde hitta pilen men givetvis hittade han den inte. Han grävde lite på måfå i leran mest av ren ilska, då han kände en hård skrovlig klump mot sina fingrar. Han grävde med lite mindre ilska och mer nyfikenhet fram vad han trodde kunde vara något värdefullt. Han fick rätt.
Det Toke hittat var en klump järnmalm och han hade många gånger hört i staden han brukade besöka, att järnmalm var något som alla kungar letade efter.

Nyheten om järnmalmen i den lilla sjön spred sig som en löpeld och redan samma vinter hade nyheten om de rika järnfyndigheterna nått kungen av Sverige. Han handlade fort och beordrade genast att låta bygga ett kronohemman bredvid sjön.
Bygget påbörjades under våren och vi har nu gått vidare till
år 1340. 

Året löpte ut och sommaren 1341 började gården kung Magnus lät uppföra att ta form.
Ja just ja, jag hade nästan glömt, det är ju nu Ni kommer in i bilden! Det är sommar och byn välkomnar många besökare dessa dagar, även Er!

Men hur gick det med Toke då?
Tja, ingen har sett honom sen byn började byggas. Kanske flyttade han längre in till skogs? Kanske blev han till slut en enstöring?
Men alla vet var han bodde, även om hans bod inte längre
står kvar och ingen glömmer vem det var som först hittade malmen.

Byns invånare kallar byn för Togebodha by, Ni vet efter Toke och hans bod.

Byn växer varje år och kung Magnus är ivrig att få börja
utvinna sitt järn.
Han låter två av sina riddare hålla ett öga på bygget
och folket. Den unge Herr Johannes från Vexiö och den respekterade Herr Harald från Bosjökloster.

Som sades är alla besökare välkomna i byn, men vad Ni gör så själ inte! Om någon av herremännen ser Er kanske de tar en av Era händer! 

En del bilder är från specialarrangemang!